Ett ord per dag / skriv till en bild 2/7-17

Sudiecirkeln – mitt liv.

En liten grupp människor med en gemensam ambition, ett gemensamt behov av att lära mer, utveckla ett ämne, en fråga ett verktyg, som gör en plan för några träffar med mellanliggande arbete av något slag. Så genialt!

Varje studiecirkel är i sanning unik.

Jag minns just nu särskilt hur jag lärde mig lite spanska under två terminer inför en spännande projekt resa till Chile. I gruppen fanns en egenföretagare som skulle börja sälja kontorsmaterial också till Spanien, två äldre kvinnor som tillsammans köpt ett sommarhus i Spanien, en kvinna som hittat sitt livs kärlek i en spansktalande latinamerikan, och några till vars motiv jag glömt. Vi tragglade och övade och jag klarade mig hyfsat bra i de politiska samtalen i Chile, där jag var förtrogen med samtalsämnena. Men de privata samtalen på fritiden var svårare. Där hängde jag inte med. Till det räckte inte mina nyvunna språkkunskaper.

I en annan cirkel lärde jag mig politisk engelska. Under hela min skoltid hade jag inte lärt mig orden för att beskriva min politiska vardag. Jag hade inte ens ordet för arbetskamrat i mitt aktiva ordförråd! Än mindre kunde jag diskutera mina tankar om ekonomisk utveckling, demokrati och internationell solidaritet. I den här cirkeln tog vi på oss att hålla var sitt föredrag om ett eget valt ämne Jag berättade för de andra om ” Den tredje vägens ekonomiska politik.” Som var på ropet då. En av deltagarna sa efteråt: så här mycket har jag aldrig förstått om politik förut. Det bästa betyg jag kunde få. Att ägna sig åt det som är det egna aktuella behovet var härligt, Jag minns hur jag satt uppe några nätter och skrev på mitt tal och bara njöt. Men jag är nog inte så lite självupptagen för de andra deltagarnas föredrag minns jag inte alls, så här kanske 25 år senare,

Min allra första studiecirkel var på min första arbetsplats -EPA:s huvudkontor- i Göteborg. Vi var i full gång att bilda den första fackklubben bland de kontorsanställda, Mång av mina arbetskamrater förstod inte vad den fackliga ombudsmannen sa när han inbjöds till ett möte. Så kunde vi inte ha det. För det han sagt var viktiga saker för oss, tyckte jag. Så jag startade och ledde en cirkel om mötesteknik och föreningsdemokrati. Vi bildade fackklubb, fick ganska snabbt 50 % av personalen som medlemmar och därmed en representant i styrelsen, (MBL fanns inte på den tiden.)

Min första man och min ende sons pappa träffade jag i en studiecirkel om aktuella politiska frågor i en Socialdemokratisk förening i Stockholm. Vi levde sedan ihop i ca 20 år. Deltog i många cirklar, En om Löntagarfonder och en ideologisk som hette -Gott och Ont- minns jag som särskilt positiva.

Min andra man träffade jag i Gambia när jag var där i ett Folkbildningsprojekt. Under många år organiserade jag  alfabetiseringscirklar bland kvinnor ute i byarna.

Min senaste studiecirkel är en skrivarcirkel i PRO. Jag har väglett deltagarna i att skriva sitt liv. Underbara träffar under tre terminer ledde fram till att deltagarna fick sina livsberättelser nertecknade och upptryckta.

I höst startar vi i S-kvinnor i min kommun en studiecirkel runt häftet : Makthandboken, så får vi se vad det leder till.